Case nummer 1:
Anders fyra år leker med kläder. Anders klär ut sig till riddare och till prinsessa, provar skor och sjalar. Flera barn kommer och är med. Fatima kommer när Anders har den rosa klänningen med glitter på sig, på fötterna har han stora skor och på ryggen en väska. Anders har gjort sig klar för att gå till skolan. Fatima säger: Det är min klänning! Den får du inte ha Anders! ANDERS! Men Anders låtsas inte höra. Han vill ha klänningen på sig, vänder sig om och går därifrån. Samtidigt kommer Anders mamma och ska hämta Anders. Hon kommer in i rummet, stannar till, tittar och gapar. Anders mamma ser hur Fatima frustar Anders namn, ANDERS!! JAG SKAAA HAA KLÄNNINGEN! Tårar börjar nu rinna ner för kinderna på Fatima. Anders tittar på sin mamma och säger: Jag hade den först. Anders mamma svarar: Ta nu av dig den där, du är väl ingen flicka heller?! Och förresten ska vi gå hem nu. Kom nu och ta av dig den där!
Anders står länge och gör ingenting. Han tittar på Fatima som nu tystnat och bara står och väntar på att Anders ska ta av sig klänningen.
Anders mamma säger ännu en gång: ANDERS! Klänning, av med den!
Anders tar av sig klänningen, skorna och väskan. Han lägger allt i en hög på golvet där han står. Anders mamma tar hans hand och går ut i hallen. När Anders vänder sig om ser han hur Fatima tar på sig klänningen och glatt börjar springa runt i rummet.
- Hur agerar du som pedagog?
- Vilka svårigheter finns i det som sker?
- Vilka möjligheter finns i det som sker?
- Har du som pedagog varit med om något liknande?
Case nummer 2:
Fatima har efter skrik och tårar kämpat sig till att få klänningen som Anders hade. Hon har nu klänningen på sig, springer runt i rummet och dansar. Det glittrar om henne.
”Titta vad fin jag är” säger hon riktat till ingen alls och till alla samtidigt. Flera barn tittar men är fullt upptagna med det de gör. Några sitter och pusslar, några bygger med lego medan några plåstrar om de djur som för dagen har hamnat på sjukhus. Fatima är fyra år och dansar runt. Hon tar mer och mer plats i rummet. ”Åh vad jag glittrar! Titta så fin jag är!”
Fatima sjunger och pratar högt om hur hon är en prinsessa som är den finaste i hela landet och att hon har en rosa glitterklänning. Då kommer Fatimas pappa för att hämta Fatima. Han kommer in i rummet, ser sig omkring och får syn på Fatima samtidigt som Fatima får syn på sin pappa. Fatima springer fram och ropar mycket glatt: Titta pappa! Titta! Pappa svarar med: Den där ska väl inte du ha på dig. Den kan man ju inte springa i eller brottas eller hoppa i. ta av dig den nu. Kan du inte vara riddare istället? DET kan vi leka när vi kommer hem. Fatima stannar upp. Hon säger ingenting.
Fatimas pappa fortsätter. Han pratar rätt ut i luften så att pedagogerna ska höra: Ja, har ni inte genusperspektiv här? Alltså hur tänker ni kring det här med klänningar och så? Fatima sitter nu i en hög på golvet. Klänningen har hon inte fått av sig än. Nu är hon helt tyst.
- Vad gör du som pedagog?
- Vad finns det för svårigheter i det som sker?
- Vad finns det för möjligheter i det som sker?
- Har du varit med om något liknande?
övrig diskussion
Text lånad av Kristine Hultberg Ingridz.
