Ofta blir färgleken en experimentell resa där barnen tar på, smakar och leker med materialet. Ju mindre barnen är, desto större är chansen att barnen till slut målar med fingrarna. De lägger ifrån sig penslar och lockas att ta och känna på färgen. De sätter sina spår, skapar stigar och mönster.
Med vår egen kropp lämnar vi unika avtryck efter oss och det verkar alltid vara lika roligt att kombinera händerna, nästippen, fötterna, tårna eller någon annan av våra kroppsdelar med de material vi skapar med.
”Det blev GRÖNT!” ropar en fyraåring.
”Det blev GRÄS!” utbrister ett annat barn förtjust.
"Det blev Spiderman nätet" skrek ett barn glatt.
Målningsstunden behöver inte vara längre än att alla orkar intressera sig.
När barnen målar behöver man inte lägga så stor vikt vid att det uppstår något föreställande färdigt resultat utan hellre glädjas åt själva processen.
